Lindvattnet's Kennel

Nu är festen för Bertil och Helena över. Vi slog ihop deras födelsedagar till en 100 års fest. Jätte lyckat blev det. Med levande musik glada gäster och mat som alla tycket om.
Jag har haft sådan prestations ångest för detta så när valparna flyttat så startade mitt planerande. Vänner skulle bjudas in, maten skulle planeras, sånghäften skulle fixas, levande musik var ett måste, lokal skulle också fixas så det blev några sömnlösa nätter, men allt blev klart. Glada och trevliga gäster kom och förgyllde Bertils och Helenas dag.
Jag tycker det är så härligt att få göra detta för dem.
Barnbarnen och alla runt mig hjälpte till så mycket som möjligt.
Elin och Linn bakade kladdkakor, Helena gjorde förrätten, jag fixade huvudrätten. Dukning och pyssel fick vi hjälp av kompisar med. Elin och Linn var helt otroliga att serva under festen, allt bara flöt på.
Nu kan jag andas ut och börja tänkta på att hälsa på valparna, det ska bli så kul. I dag blir det Nemo i Borlänge som får besök i morgon åker jag till Norberg och hälsar på Freja2 (två av valpköparna har döpt sina valpar till Freja i denna kull, så då blir det en siffra efter för att jag ska kunna hålla isär dem)
Fredag får vi se vart vi tar vägen. Eller så blir det kanske nästa vecka som vi fortsätter att besöka dem som bor i Ludvika.

Ja då var den dagen över och alla valpar är besiktigade och allt gick jätte bra. Alla valpar är friska och sunda. Tack alla som följde med och hjälpte till hos veterinären alla flickor som tålmodigt väntade med valpar i famnen. Elin, Sofia och Alva ni var så jätte duktiga. Sen åkte vi hem till oss och käkade en jättegod sallad som Helena och Marianne fixade, tack snälla ni. Anneli och Nanna ni som kom och tittade på valparna det var också jätte trevligt.

Riktiga busfrön är va de är nu. 
Sista veckan här hos oss, är en hektisk tid och rolig och ganska jobbig, nu behöver de snart egna mattar och hussar som de kan titta i ögonen och spegla sig i.
Nu har de kommit på att de kan låta i kör, tala om att de är hungriga, springa runt för full rulle och det känns när de tar tag i tån med sina tänder. Dessutom lyckades de med gemensam kraft vicka kompostgallret de var bakom ;-)
Diza känner att hon måste fostra en hel del, hon är verkligen duktig att säga ifrån åt dem. Samtidigt som hon slickar och lägger dem på rygg myser och pussar på dem. 
Ni valp köpare som inte hört från mig än, jag kommer att under kvällen och morgondagen höra av mig till er.