Lindvattnet's Kennel

Nu har valparna blivit 2 veckor och utvecklingen går framåt med stormsteg.
Alla har nu ögon och benen använder de mer målmedvetet. När jag ska byta i hela valplådan så måste jag ju lägga dem på golvet bredvid mig, De far fram så man få passa sig så man inte trampar på dem, ena stunden så är de en blir bort och vipps är du nästan under fötterna.
Otroligt pigga och matglada fortfarande. I fredags maskade vi dem för första gången, De fick en klick Banmint pasta i munnen, fy då det va äcklligt. Kunde de spotta så skulle klicken flyga långt.
Diza är det lite synd om, med dessa stora tuttar i denna värme, hon ligger på golvet och flåsar, vi har inte vågat duscha henne som vi gör med de andra hundarna.
Men i morron ska jag ställa henne i badkaret och tvätta av magen och benen, det kommer hon att tycka är skönt.

Är inte så lätt att ta när man har 9 små valpar, Vem var det jag tog på och vem har jag inte tagit på.
Men här kommer i alla fall en veckors bilder på tikvalparna. Så sätter jag inte på hanvalparna på efm.
Alla har jätte söta huvuden.
Den här tiken har mest vitt på sig.

Här har vi fröken brun med vitt under magen.

Fröken med vita tassar på höger sida

Här är det fröken med vita tassar

En till fröken brun,

Livet bär med sig både gläde och sorg. Allt går hand i hand.

Tyvärr så har det hänt något mycket tråkigt. En av valparna i min första valpkull har drabbats vad vi tror av epilepsi. Dessa valpar är i dag 3 år.

Hon har bara fått ett anfall hittills och den var liten, men det är ett observandum. Det har inte gjorts någon hjärnröntgen på henne, skulle det vara någon tumör istället så kommer det att visa sig. Men det har tagits alla tänkbara prover på henne, för att utesluta andra sjukdomar och allt var negativt. Nu det sista var Borrelia och även det negativt.

Pappan till kullen har fått vad vi tror epilepsi, innan Pablo fick sin sjukdom fick hans bror Amo två anfall.

Jag går ut med detta för att jag tycker aveln är så viktig. Vi ansvarar för att få så friska och sunda valpar som det bara går och att rasen håller sig frisk.
Epilepsi är inget stort problem i rasen, men det är viktigt att vi inte avlar på dem som ligger i riskzon, för att inte sprida sjukdomen vidare.
Jag tycker verkligen synd om både Ayecha och Jenny och önskar för deras skull att detta var det ena anfallet hon får, dessutom hoppas jag också att alla andra i kullen håller sig friska.

Du som läser detta och vet om någon annan perro som drabbats,  vore jag tacksam tog kontakt med mig och berättade. 

 

Börjar blir lite intreserade av varandra, små korta stunder så har de börjat leka lite med varandra. De småtuggar varandra i munnarna, han nått litet morrläte och sen strax så somnar de igen. Nu ligger de oftast lite här och där i lådan, inte så väldigt tätt intill varandra.
Annars är det fortfarande sova och äta, sova och äta. Diza har för första gången velat föja med på promenad och jag tror att hon njöt av att få sträcka på benen lite, sen var det mycket snabbt in och se att alla var kvar och mådde bra.
Hon är en jätte duktig mamma, ligger väldigt mycket hos dem fortfarande.

Då har första veckan gått, alla valpar mår bra, äter och frodas. Alla väger närmare 600 och någon över.
Diza fortsätter att mata och vara duktig mamma. När det blev så många valpar kommer jag att börja stödmata med köttfärs när de fått ögon vi ca 2 veckor. Jag tror att det är bra för tiken så att jag avlastar henne lite.

De har fått så långa klor alla så i dag kommer klotången fram för första gången, annars river de sönder tiken det är inte så skönt för henne. Sen blir det att klippa klor minst en gång i veckan.
Förra kullens klor  växte som ogräs, vi får se om det är lika med dessa.
I kväll ska vi hjälpas åt att ta bilder på dem, jag har inte velat krångla så mycket med dem den första veckan, det är nog att man lyfter dem för att väga dem.
Det kommer nog någon bild här och sedan under deras knapp på hemsidan.

Nu har alla valpar dubblat sin födelsevikt och de värst kritiska dagarna är över. Nu kommer vi in i en lugnare period, det är så skönt. Fortfarande är ju inte faran över, men alla ser verkligen friska och krya ut. Alla kämpar för att komma först till tutten men de största vinner nog de flesta gångerna. Jag brukar hjälpa de mindre så att de ett par ggr om dagen får äta först, då tuttarna är fyllda med mjölk, så de slipper kämpa för att dra fram mjölk när de största ätit. Men jag ser en kämparvilja i dem alla och det känns skönt.
De började kravla över kanten på bia bädden, så nu har jag tagit bort den och de får vara i valplådan. Jag ser att det är bättre för Diza också hon kan sträcka ut sig mer så att alla får tag i en tutte.
Diza äter som en häst, hon har fri tillgång till mat, det behöver hon nu när valparna växer och behöver mer och mer mat,
hon verkar nöjd och tillfreds.
När valparna piper så får Trullsa fram det där lätet som hon hade åt sina valpar när de pep. Då ville hon in och kolla hur de hade det, on det var någon som var kissnödig eller nått, lika vill hon nog nu också. Men när Diza tittar på henne så viker hon bort huvudet, hon vill inte utmana Diza.
Jag tycker det är så härligt att titta på samspelet mellan tikarna.
Vi har gjort så att jag legat i valprummet när valparna föds och hela tiden tills de flyttat. Bernard är ju van att vara i samma rum som mig, men nu har ju han och Trullsa fått flytta upp till Bertil i sovrummet.
Men Börni har flåsat och varit vaken i flera nätter nu så Bertil har tröttnat på att inte få sova.
Så nu sover Trullsa och han i köket, det funkar jätte bra. Nu är de lugnare de också.

Nu har mjölken runnit till riktig på Diza, valparna äter och sover. Det är mycket lugnar i valplådan nu mot i går.
Alla får sitt och trotts att de är så många så räcker maten till.
Alla valparna utom två väger nu över 400 så nog har de tagit sig fort. Att valparna inte är allt för stora när de föds gör ju att tiken har lättare valpning.
Det ser ut som att valpningen inte påverkat Diza speciellt hon mår jätte bra. Hon är inte tunn utan jättefin i kroppen.

Hon accepterar nu att Trullsa tittar in i valprummet och hon fräser inte längre åt  ´Trullsa eller Börni. Hon ville inte lämna valplådan när hon såg att Trullsa var i köket. Men nu går hon ut obehindrat.
Jag har självklart kompostgallret mellan dem, det är tryggt för Diza hon vet att de inte kommer in till valparna när hon är ute.
Hon lämnar dem lite mer nu, går in i vardagsrummet och tillbaka igen,
Jag har delat av med kompostgaller så att hon kan gå friare och de andra två är på andra sidan.

Dagens bild, resten sätter jag in i deras mapp.

Det var lite pipigt i går kväll, då hjälpte jag till lite med kisseriet och bajsningen och Diza hinner nog inte riktigt med, det är inte lätt att hinna med alla 9, men sen sov de alla så gott.
Jag vaknade några ggr när det blev matdags men så somna vi om igen.
Ny vägning i dag och jag har sett att alla går upp. de två minsta följer varandra på grammet, ska bli intressant att se om de kommer att göra det hela tiden. nu väger de minsta 275 och sen väger den tyngsta 350 alla de andra där emellan.
Så nu kan jag börja slappna av lite mer.
Här kommer dagens bild. Nog tycker jag att de har vuxit till sig, vad tycker ni?

Har gått riktigt bra, Diza matar, tvättar de små nästan hela tiden. Hon är vaksam på familjens andra hundar, så att de inte kommer in.
Trullsa är mycket nyfiken på vad som händer i valprummet, vill nog gärna dit och titta. Men hon vet att det är lika bra att hålla sig på avstånd så att Diza för vara ifred. När deras blickar möts så talar Diza om, med sin baston att hon inte är villig att dela valparna med henne. Trullsa visar med hela hennes kropp och signaler att jag inte vill ta över, inte vill jag bråka med dig heller. Hon är verkligen tydlig i sina signaler. Dörren till valp rummet är alltid stängd, det gör att Diza kan vara trygg där inne. Men så måste hon ju ut och kissa ibland och det är då som blickarna kan mötas.

Jag är med och hjälper de minsta valparna att få ligga vid tuttarna lite mer än de större. så att de får äta i lugnt och slippa tampas med alla hela tiden.
Alla valpar har ökat i vikt mellan 30-50g detta första dygn. Att väga dem är viktigt tycker jag, så man ser om det är någon som skulle halka efter.

Jag är så förundrad varje gång en ny kull föds att allt bara finns där hos tiken, som att ta hand om avkomma se till att de får göra sina behov och att se till att de får äta. Förstagångs tiken nästan bara kan knäppa på en knapp så är de mammor. Verkligen naturens under.

När man sitter och smeker de små så märks det redan att de tycker om det. Men det kanske känns som mammas slickar, men gillar det de gör de.
Men att bli lyft är ingen höjdare, men det är ju en nödvändighet när man ska byta under dem och när de ska vägas. Men lyfter man försiktigt så går det med bara lite pip.

När valparna är små så delar jag av valplådan med en biabädd. Mycket för att tiken ska kunna lägga sig nära men kanske inte hos dem hela tiden.
Men Diza valde att föda sina valpar i biabädden, och hon vill ha dem där, när jag har försökt att byta platts åt dem så har hon inte gillat det. När valparna åter är i bian så lägger hon sig där och ser nöjd ut.

Nu ligger Diza med dem och är en så stolt mamma. Det är en fröjd att se hur duktiga de blir på en gång. De faller in i sin nya roll omedelbart.
Hon har gått ut och kissat ett par ggr och sen har hon också ätit, Det är bra för då kommer allt igång snabbt.
Här kommer bilder.
Först en bild på magen som den såg ut 2 dagar innan valpningen. sen de små ljuvliga knytena.

Hon har sovit lugnt hela natten och inte ens bäddat. I går hade tempen gått ner till 36,4, i  dag är den åter över 37 så jag tror att mycket längre till kan hon inte gå. I dag är det på den 63 dagen.
Nu på mogonen ville hon inte äta upp allt det är ovanligt när det gäller henne. I små portioner och på lång tid så har hon ätit upp maten nu.

Ja då har vi haft en lugn natt igen. Diza har sovit lugnt och fridfullt under min säng. Valplådan är hon i och bäddar om i men sen ligger hon under sängen. Jag tempade henne nu på morgonen och fortfarande har hon 37,5 så vi får vänta ett tag till.
Det blir nog som jag sa att valparna kommer på torsdag, "ler" får se om jag kände rätt.
Hon är fortfarande gärna med på promenaden och är inte speciellt påverkad av det. Hon är rejält musklad och det märks verkligen nu. Det är skönt för henne att inte behöva vara så påverkad även om magen är tung. Förhoppningsvis får hon en valpning som går smidigt. Men det är inget man kan säga nu utan det visar sig när det är dax, men önska kan man.
Trullsa är lite nyfiken på valplådan nosar och tittar.
Berni han fattar nog inget alls utan leker på som den lilla underbara valp han är.
Skönt för mig att jag fick en bra natt, då är jag mer redo för det som ska komma.

Det kom lite bilder på Nelson i sitt rätta element. Han kommer att bli en riktigt härlig spepps gosse och hjälpa matte och husse när de seglar.
Här har han provat sin nya flytväst. Det är ju jätteviktigt när man nu ska ut och segla.



Härliga bilder.