Dygn 5
Nu har alla valpar dubblat sin födelsevikt och de värst kritiska dagarna är över. Nu kommer vi in i en lugnare period, det är så skönt. Fortfarande är ju inte faran över, men alla ser verkligen friska och krya ut. Alla kämpar för att komma först till tutten men de största vinner nog de flesta gångerna. Jag brukar hjälpa de mindre så att de ett par ggr om dagen får äta först, då tuttarna är fyllda med mjölk, så de slipper kämpa för att dra fram mjölk när de största ätit. Men jag ser en kämparvilja i dem alla och det känns skönt.
De började kravla över kanten på bia bädden, så nu har jag tagit bort den och de får vara i valplådan. Jag ser att det är bättre för Diza också hon kan sträcka ut sig mer så att alla får tag i en tutte.
Diza äter som en häst, hon har fri tillgång till mat, det behöver hon nu när valparna växer och behöver mer och mer mat,
hon verkar nöjd och tillfreds.
När valparna piper så får Trullsa fram det där lätet som hon hade åt sina valpar när de pep. Då ville hon in och kolla hur de hade det, on det var någon som var kissnödig eller nått, lika vill hon nog nu också. Men när Diza tittar på henne så viker hon bort huvudet, hon vill inte utmana Diza.
Jag tycker det är så härligt att titta på samspelet mellan tikarna.
Vi har gjort så att jag legat i valprummet när valparna föds och hela tiden tills de flyttat. Bernard är ju van att vara i samma rum som mig, men nu har ju han och Trullsa fått flytta upp till Bertil i sovrummet.
Men Börni har flåsat och varit vaken i flera nätter nu så Bertil har tröttnat på att inte få sova.
Så nu sover Trullsa och han i köket, det funkar jätte bra. Nu är de lugnare de också.
