Lindvattnet's Kennel

Valpen som var lite lös i magen på morgonen är nu helt som vanligt igen. Det var nog bara nått som inte var så märkvärdigt som tur var. Jag var i kontakt med Strömsholms djursjukhus i dag igen och
de säger att jag inte behöver oroa mig, jag var snabb in med henne och det behövde inte gå allt för långt med mjölkstockningen. Men nog var det lite otäckt när man ser att Diza gumman inte mådde bra. Vi får se till att hon inte äter så mycket och då avtar mjölkproduktionen och faran kan blåsas över. Hon har ju ätit ganska mycket under valparnas 4 första veckor men som tur var hade jag redan börjat minska ner maten åt henne innan detta tråkiga startade, det kommer inte att bli några problem att minska ner ännu lite mer.

Valparna har varit ute och sprungit runt på altanen i dag, det var verkligen full rulle på dem, tycket det var toppen i friheten. Några motorcyklar åkte förbi och de tycket nog det var lite läskigt men snart var det glömt och så busade de på igen. Nu sover de alla i valphagen som små söta björnungar. Är det lika fint i morgon som det varit i dag så blir det gräsmattan i morgon. Det ska bli skönt för dem att få komma ut på lite nya äventyr.

Natten har varit ganska lugn, men jag har varit upp två gånger och masserat Dizas juver.
Det känns mycket bättre nu men fortfarande kommer det ut var, men jag känner ju att det blir
bättre och bättre.
I natt så kände jag också att det började hårdna till på andra sidan av juvret men det masera jag bort
på en gång som tur var.
En av valparna har blivit lite lös i magen om det beror på penicillinet eller om den har kommit åt att få i sig ur den tutten
det vet jag inte. Jag håller ju undan den vårtan för att det inte ska komma åt, men det rinner jätte mycket då de tuttar de andra spenarna, Det kan ju häna att de slickar i sig från min hand,
Jag hoppas att den inte blir allt för påverkad. Men det återstår att se.

Jag har kunnat klämma ur var från hennes tutt några gånger nu, stackars Diza.
Det gör ju ont men hon ställer upp utan protester.
I natt var jag upp en gång och klämde ur, sen såg jag till att valparna fick dia henne.
Hon vill ju inte ge dem för det gör så ont.
Men när jag håller i tutten som är infekterad så att de inte kommer åt den så är det ok för henne.

Hon är där och slickar pysslar om och donar med dem i alla fall, jag tycker verkligen att hon är duktig,

Valparna får dia henne var 4:de timme så att det inte blir stockning i de andra juvren också.
Febern har börjat gå ner det är skönt.
Jag känner också att klumpen i juvret är mycket mindre i dag än i går, så jag hoppas att den snart ska återgå till
det normala igen.
Fortsättning följer.

Ja då har vi fått uppleva nått vi inte gjort förut här på kenneln.
Diza fick mjölkstockning så jag kom nyss från veterinären.
Men som tur var så har det inte hunnit bli en böld, utan jag får fortsätta
att massera och klämma ur.
Hon fick en penicillin spruta och ett recept med mer penicilin, det blir att åka
till Borlänge och hämta ut i morgon.
Stackars lilla Diza har så ont i tutten. Men förhoppningsvis är det snart över.

Då har alla de små varit ute och kännt på både stenplattor och gräs.
De flesta tyckte det var ganska ok medans andra var lite mer försiktiga först.
Men innan vi gick in så var alla busiga och skuttade runt.
Det kommer en liten filmsnutt också om en stund. Men nu några bilder.

Ja då har vi haft vår Rallylydnads tävling i söndags. Det kom 20 ekipage från när och fjärran till tävlingen.
Vädergudarna var med oss och bjöd på strålande sol. Vi har en underbar platts att vara på där vi har utsikt över sjön och lummiga träd att vila och vänta på sin tur under.
Jag själv var tävlingsledare så någon tävling blev det inte för mig i år. Allt gick så jätte bra, de tävlande var nöjda och allt flöt på . Vi är en samling människor som arbetar jätte bra ihop, alla viste vad de skulle göra och allt var så gott som perfekt.
Jag ser redan fram emot nästa tävling, men då hoppas jag att det är jag som är på banan och någon annan tar ansvaret. Men det är även kul att ha den biten och lära sig att hålla i alla tåtar, inte vet jag om jag var så perfekt i mitt arbete, men det var inte någon som klagade i alla fall. "fniss" så jag hade tur...

I dag ska valparna börja äta lite köttfärs och äggula, det ska bli spännande att ge dem lite får se hur matglada de är i det. Jag tar med kameran får se om jag ta någon bild samtidigt som jag matar.
I dag är det vägnings dags igen, får se hur mycket de har vuxit sen sist. Jag ser ju ändå att de växer, så därför gör jag inte det varje dag längre, det är bara onödigt att hålla på och lyfta dem till skålen, de är inte speciellt förtjusta i det.
Men att få lite smekningar gillas av alla.

Nu har valparna blivit 2 veckor och utvecklingen går framåt med stormsteg.
Alla har nu ögon och benen använder de mer målmedvetet. När jag ska byta i hela valplådan så måste jag ju lägga dem på golvet bredvid mig, De far fram så man få passa sig så man inte trampar på dem, ena stunden så är de en blir bort och vipps är du nästan under fötterna.
Otroligt pigga och matglada fortfarande. I fredags maskade vi dem för första gången, De fick en klick Banmint pasta i munnen, fy då det va äcklligt. Kunde de spotta så skulle klicken flyga långt.
Diza är det lite synd om, med dessa stora tuttar i denna värme, hon ligger på golvet och flåsar, vi har inte vågat duscha henne som vi gör med de andra hundarna.
Men i morron ska jag ställa henne i badkaret och tvätta av magen och benen, det kommer hon att tycka är skönt.

Är inte så lätt att ta när man har 9 små valpar, Vem var det jag tog på och vem har jag inte tagit på.
Men här kommer i alla fall en veckors bilder på tikvalparna. Så sätter jag inte på hanvalparna på efm.
Alla har jätte söta huvuden.
Den här tiken har mest vitt på sig.

Här har vi fröken brun med vitt under magen.

Fröken med vita tassar på höger sida

Här är det fröken med vita tassar

En till fröken brun,

Livet bär med sig både gläde och sorg. Allt går hand i hand.

Tyvärr så har det hänt något mycket tråkigt. En av valparna i min första valpkull har drabbats vad vi tror av epilepsi. Dessa valpar är i dag 3 år.

Hon har bara fått ett anfall hittills och den var liten, men det är ett observandum. Det har inte gjorts någon hjärnröntgen på henne, skulle det vara någon tumör istället så kommer det att visa sig. Men det har tagits alla tänkbara prover på henne, för att utesluta andra sjukdomar och allt var negativt. Nu det sista var Borrelia och även det negativt.

Pappan till kullen har fått vad vi tror epilepsi, innan Pablo fick sin sjukdom fick hans bror Amo två anfall.

Jag går ut med detta för att jag tycker aveln är så viktig. Vi ansvarar för att få så friska och sunda valpar som det bara går och att rasen håller sig frisk.
Epilepsi är inget stort problem i rasen, men det är viktigt att vi inte avlar på dem som ligger i riskzon, för att inte sprida sjukdomen vidare.
Jag tycker verkligen synd om både Ayecha och Jenny och önskar för deras skull att detta var det ena anfallet hon får, dessutom hoppas jag också att alla andra i kullen håller sig friska.

Du som läser detta och vet om någon annan perro som drabbats,  vore jag tacksam tog kontakt med mig och berättade.